Archive | maj 2013

Att äga bort verkligheten

När jag gick på gymnasiet övertrasserade jag mitt konto varje månad. Jag har problem med ägodelar, så det är tur att jag inte har några pengar. Jag kan sitta på bussen, vara trött, hungrig och ha ont i huvudet och komma fram till att jag kommer att må mycket bättre om jag hoppar av bussen i stan och går in på indiska en stund istället för att åka hem, vila och äta.

Jag kom nyligen hem från Nepal där jag såg misär,

riktig misär.

Man kan tro att det skulle få mig att börja handla annorlunda, och det gör det ofta. Många gånger har jag kommit hem från en resa och känt mig så äcklad av vårt överflöd att mitt konto förblivit orört vad gäller onödig saker. Men den här gången kom jag hem, hela jag i uppror, och jag shoppade upp två tusen kronor på två dar. På helt oplanerade, onödiga och desperata köp.

Vi har alla olika sätt att distrahera oss från verkligheten och stressen. När jag blir för pressad, som nu när jag pluggar tvåhundra procent och bär massor av obearbetade upplevelser inom mig, vill jag gå upp i en låtsad verklighet. En som består av färgglada saker. Jag har insett att jag flyr in i det materiella. Bäddar om mig med saker. Jag skymmer min blick för det bestående och skrämmande med tavlor, blommiga klänningar och köksutrustning jag låtsas att jag behöver. Jag får det att kännas som att jag gör något viktigt när jag sorterar i garderoben, för då gör jag ju något. Jag ser resultaten.

Men vilka är resultaten? Vart kommer denna handlingens stolthet ifrån? Jag tror att det handlar om att jag drömmer om att känna en handlingens stolthet över det jag borde göra. Det som är svårare att göra eftersom man aldrig kan vara säker på att resultatet blir blommigt, att man får ett tack, att det inte blir slitsamt.

Det är så lätt för oss att omge oss av saker som rent fysiskt får ta upp vår tid. Men ju mer vi distraherar oss, desto mer gnager det inom oss. Eller borde i alla fall göra det. Härom natten hände det som brukar ske när jag gått för långt upp i saker som inte betyder någonting. Jag vaknade mitt i natten med en klump i bröstet och en överväldigande känsla av att jag lever i meningslöshet. Jag satt med värkande hjärta och undrade vad jag skulle göra när de självklara orden kom till mig. Budet som står över alla andra. Hade vi förstått det hade vi inte behövt resten av bibeln för att förklara det för oss. Det är så enkelt, så självklart, och ändå lyckas jag stänga ute det. ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Eller som jag behövde läsa det. ”Gör saker för Gud. Alltså, gör saker för andra”. När jag påmindes av de orden fylldes jag av tacksamhet, för även om jag inte alltid lever dessa ord, har jag i alla fall förmånen att veta vad som är viktigast: Andra. Jag somnade om med en gång.

Annons