Att äga bort verkligheten

När jag gick på gymnasiet övertrasserade jag mitt konto varje månad. Jag har problem med ägodelar, så det är tur att jag inte har några pengar. Jag kan sitta på bussen, vara trött, hungrig och ha ont i huvudet och komma fram till att jag kommer att må mycket bättre om jag hoppar av bussen i stan och går in på indiska en stund istället för att åka hem, vila och äta.

Jag kom nyligen hem från Nepal där jag såg misär,

riktig misär.

Man kan tro att det skulle få mig att börja handla annorlunda, och det gör det ofta. Många gånger har jag kommit hem från en resa och känt mig så äcklad av vårt överflöd att mitt konto förblivit orört vad gäller onödig saker. Men den här gången kom jag hem, hela jag i uppror, och jag shoppade upp två tusen kronor på två dar. På helt oplanerade, onödiga och desperata köp.

Vi har alla olika sätt att distrahera oss från verkligheten och stressen. När jag blir för pressad, som nu när jag pluggar tvåhundra procent och bär massor av obearbetade upplevelser inom mig, vill jag gå upp i en låtsad verklighet. En som består av färgglada saker. Jag har insett att jag flyr in i det materiella. Bäddar om mig med saker. Jag skymmer min blick för det bestående och skrämmande med tavlor, blommiga klänningar och köksutrustning jag låtsas att jag behöver. Jag får det att kännas som att jag gör något viktigt när jag sorterar i garderoben, för då gör jag ju något. Jag ser resultaten.

Men vilka är resultaten? Vart kommer denna handlingens stolthet ifrån? Jag tror att det handlar om att jag drömmer om att känna en handlingens stolthet över det jag borde göra. Det som är svårare att göra eftersom man aldrig kan vara säker på att resultatet blir blommigt, att man får ett tack, att det inte blir slitsamt.

Det är så lätt för oss att omge oss av saker som rent fysiskt får ta upp vår tid. Men ju mer vi distraherar oss, desto mer gnager det inom oss. Eller borde i alla fall göra det. Härom natten hände det som brukar ske när jag gått för långt upp i saker som inte betyder någonting. Jag vaknade mitt i natten med en klump i bröstet och en överväldigande känsla av att jag lever i meningslöshet. Jag satt med värkande hjärta och undrade vad jag skulle göra när de självklara orden kom till mig. Budet som står över alla andra. Hade vi förstått det hade vi inte behövt resten av bibeln för att förklara det för oss. Det är så enkelt, så självklart, och ändå lyckas jag stänga ute det. ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Eller som jag behövde läsa det. ”Gör saker för Gud. Alltså, gör saker för andra”. När jag påmindes av de orden fylldes jag av tacksamhet, för även om jag inte alltid lever dessa ord, har jag i alla fall förmånen att veta vad som är viktigast: Andra. Jag somnade om med en gång.

Annons

5 responses to “Att äga bort verkligheten”

  1. Isak Spjuth says :

    Första kommentaren, woho!

  2. Ingemar Lindahl says :

    Älskade, älskade vännen! Mitt i nuets kaos kan jag ändå vara innerligt stolt över att min dotter har vuxit förbi mig som människa. Jag lever ju fortfarande i tron att till exempel ännu en gitarr, med nya fantastiska egenskaper, ska befria mina egna. Just nu hade jag nog dessutom shoppat loss på vad som helst, gärna något att slå på, hårt. Jag har inte hunnit till ditt svar ännu. Kanske det kommer. Fortsätt skriva, det är helande för oss som läser.

    (Datorn föreslog envist ”helgande” i stället för ”helande”. Jag vågade inte acceptera det, än. Jag blev bara nyfiken på vem som gjort ordlistans prioritering!).

  3. Christina says :

    Det är tänkvärda ord du skriver, vi ska hela tiden göra saker för oss själva när vi i grunden, sedan urminnes tider har levt tillsammans för varandra, i gemenskap.. Vårt kaotiska samhälle bygger på vad jag behöver, vad jag vill, att respekten för varandra har landat i skuggorna. Likt solen som lägger sig bakom trädet så växer sig skuggorna allt längre. Vi behöver ofta påminnas om de orden du skriver, ”gör saker för andra”. Det leende som lyser upp en annan människas ansikte, för att jag i i glimten av solens strålar gjort något som varit till hjälp för någon annan, det är nog för att göra den regnigaste dagen till den finaste och få skuggan från trädet att sträcka på sig lite långsammare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: