Archive | juli 2013

När orden får ett fäste

Bild*

I taket i Lindärva kyrka finns ett flera hundra år gammalt porträtt av Kristus. Bilden har bleknat såpass att man måste måla konturerna av hans porträtt i tanken. Där har han blickat ner på, och mött blickarna av kyrkobesökare iförda allt ifrån medeltida dok till utsvängda 70-tals jeans. Sakta har hans konturer bleknat. De har blivit utslitna av alla frågande, beundrande, likgiltiga och besvikna blickar. En man som klätts med så många ord måste tillslut finna sig lite suddig i kanterna. Även om han själv är fullt medveten om vem han är har vi alltid haft svårt att bestämma oss.

Det finns dock en sak som inte bleknat lika mycket. Hans mun. Jag söker hans blick, och jag kan ana den, men det jag inte behöver leta efter är hans ord.

När vi säger ett ord färdas det en kort stund genom luften och dör sedan. Det dör snabbt, på en sekund. Så är det med det mesta vi säger. Men inte med allt. Vissa ord fäster sig. De fäster sig för att det gjorde ont, för att de lockade fram ett leende eller en ny tanke hos någon annan. De fäster sig där de finner mening. Ibland fäster de sig till och med på papper. Därifrån kan de viskas tyst till oss. De kan slå rot i våra tankar även om vi själva aldrig yttrar dem.

Vissa ord uttalades för två tusen år sedan. För otaliga miljarder ord sedan. Men de bor ännu kvar. De hänger i luften runt vår lilla planet. De uttalas om och om igen. De sjungs, de reciteras i ironi eller vördnad, de bes, de brottas med, de fångas tyst av läsande ögon. Orden som slängdes ut i några sekunder över förundrade folkmassor och i stängda rum. De slog sig fria och har ännu inte hejdats. De fortsätter att resonera. De har inte stoppats av varken martyrskap eller svenssonfördomar.

Orden bärs så länge de finner en mening att fästa sig i. De färdas över tidens rum. Nog tolkas de, men så länge de gör det lever de. Så länge vi behöver mening, och frihet att utforska livets brunnar kommer Jesu mun aldrig att blekna.

*Fotot tog jag i Budapest 2012

Annons