När kyrkan blir ett företag

Bild *

En eftermiddag gav en man som jag har djup respekt för ett föredrag om hur vi som församlingar skulle lära av oss Coca Colas framgångsrika affärsidé för att sprida Guds budskap. Han utgick från det faktum att Coca Cola lyckats nå ut till varje liten by i Afrika… och det stämmer verkligen. Under mina resor då jag passerat de mest avlägsna byarna har jag sett skyltarna och de rödmålade husen mitt bland träden och den rostfärgade sanden. Coca Cola har sannerligen gjort framgång, men frågan är vilken sorts framgång denna är? Att få människor att måla husen med den röda loggan eftersom det är då man kan få färgen gratis, att sprida Coca Colas budskap för att man får materiella tillgångar, vad visar detta på? Kyrkor har tyvärr ofta arbetat på detta sätt, vilket har fått konsekvenser som brödkristna.

Kyrkan kan enligt min mening aldrig använda gåvor för att omvända, utan enbart för att uppfylla Jesu bud om att ge till dem som behöver. Gåvor får inte ges med förbehåll, då är de inte längre gåvor. Det som behöver ges måste ges utan förväntan om gensvar. För kyrkan är inget företag. Ett företag bryr sig inte om orsakerna till att någon för vidare budskapet. Anledningen till att någon för vidare evangeliet är avgörande för vilket evangelium som förs vidare. Bara för att loggan är ett kors innebär det inte att innehållet överensstämmer med Guds vilja. Det finns plagiat av Coca Cola också.

Kyrkan kan inte använda sig av metoder, för allt vi gör måste vara ett gensvar på det Gud gjort för oss. Sann tro växer inte ur att någon tvingat med en bibel i matlådan. Utan att maten hade smak av något mer. Den smakade inte reklam, den smakade kärlek. Jag har aldrig hört någon tala om Coca Cola med sann kärlek i rösten, även om man tycker att det smakar gott. Det är ganska lätt att sätta upp en färgglad dekal för något som inte har särskilt stor innebörd i ens liv och inte påverkar identiteten. Det är desto svårare att ta sitt kors och gå.

Jag har i mitt möte med kyrkan så ofta ställts inför inofficiella vd:ar och företagsanda. Grundtanken tycks vara framgång. Att värva nya medlemmar, att leda församlingen i en tydlig riktning. Att skapa ordning i leden och ordning i trosfrågorna. Ofta finner jag att dessa personer har goda intentioner, men att det också får konsekvenser för hur man ser på tro och församling. Ofta innebär detta förhållningssätt:

Peka med hela handen

Effektivitet

Starkt ledarskap

Det denna anda ofta kommer att brottas med är andra bibliska ideal som lätt kommer i skymundan. Ideal om liv i gemenskap och lika inflytande. Tankarna om:

Kristi kropp

Dynamik och frågor som tillåts ställas

Nyanserade svar och tolkningar

Vitalitet och medmänsklighet

Gud kom inte med den mest effektiva lösningen, utan med en som skulle ta årtusenden av debatter och missförstånd. Gud valde att involvera människan i sin räddningsaktion, fullt medveten om hur mycket vi skulle tabba oss. Vi blev givna tydliga riktlinjer om mycket, men lika mycket lämnades till tolkning.

För vi ska leva tron, inte härma den.

Så måste också våra församlingar få leva. I närhet och diskussion. I beslut som inte trycks fram, utan älskas fram. I tron på att en kropp har många lemmar.

När någon så får en roll av ledare, officiellt eller inofficiellt, är det dennes uppgift att hålla sig informerad, att väga sina ord. Att inte tro på och förmedla ständiga förenklingar för medlemmarnas skull. De behöver inte förenklingar, de behöver välgrundade argument att ta ställning till. De behöver hela historien. Om de inte vill, behöver de åtminstone ledare som ställer dessa krav på sig själva. Som ständigt är beredda att revidera sina åsikter när beläggen för dem rycks undan. Som vågar tänka tanken att även meningsmotståndaren har belägg för det denne säger. Som inte styrs av rädslan för oro i leden. Som inte tror att ordning för Guds och församlingens skull är samma som inordning för ordningens skull. Som är beredda att bjuda in människor i sin gemenskap som kan utmana rådande sanningsregimer så att församlingen kan fatta väl grundade beslut.

Om en man är en god företagsledare innebär det inte att han är en god församlingsledare. Bibeln uppmuntrar en helt ny sorts ledare som är ”…försynt och fridsam och fri från penningbegär” (1 Tim 3:3)

Församlingens uppdrag är inte bara att föra människor till tro, kärlek och lydnad inför Gud. Det är också att gestalta Guds rike på jorden. Att leva i ödmjukhet, självbehärskning och tålamod. Att vara en kropp.

Det är inte byggnader som behöver målas om, inte loggor som måste visas upp. Det är hjärtan.

* Fotot tog jag i Dar es Salaam 2008

Annons

One response to “När kyrkan blir ett företag”

  1. musikansvariga says :

    Tack Gud för klara ögon och ord som bär fram den bild de ser. Närmare sanningen än så här är det svårt att komma. Kan den göra oss fria, äntligen? Även när självbehärskningen sätts på sitt yttersta prov?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: